Frida Larsson

Den 4 augusti 2019.

 

Vandring: JA

Cykling: NEJ

Längd: 10,3 km

Tid: Cirka 7-9 timmar

Markeringar: JA

Miljö: Berg och fjällnatur. Mycket kuperad. Inget för den starkt höjdrädda.

Fysik: Relativt god fysik. Mycket påfrestande för knän när man ska ned från berget.

Parkering/ transport: Det finns parkering mot betalning vid start dock är man inte sugen på att vandra denna sträcka när man tagit sig ned från berget. Det går buss från centrala Åndalsnes mot en kostnad. Rekommenderar att ta bussen och parkera på en utav långtidsparkeringarna i närheten av turistcentret. Vi bokade biljetter till bussen i förväg då det var högsäsong. Se hemsidan för bussbiljetter HÄR.

 

I somras var jag och min sambo på en roadtrip i Norge där resans syfte var just: vandring och cykling. Vi började vår resa med en vandring i Romsdal, Romsdalseggen.

 

VANDRINGEN: Vi åkte med bussen vid runt klockan 09:30 för att vara vid starten för vandringen cirka 09:50. Bussen tar oss några höjdmeter upp längs en smal asfaltsväg vilken inte är så trevlig att vandra. Vi gick Romsdalseggen 10,3 km, den mer familjevändliga leden är 11,5 km.

 

Första delen av vandringen är relativt kuperad för att sedan komma till en plan platå. Denna första höjning är sista chansen för att fylla på vatten i fjällbäckarna så skulle verkligen rekommendera att ta med sig mycket vatten. Vi fick delvis snåla på vårat då dagen vi vandra var mycket varm.

Vid denna platå finns ett vägskäl att ta den kortare vandringen (för de väldigt höjdrädda) eller ta "orginalvandringen" över eggen (för den icke höjdrädda). Vi valde den att gå över eggen och därmed började klättringen på riktigt. Här är det brant, såpass att vi klättrar vertikalt på vissa ställen. Utsikten när man kommer upp är värt att slit. Vi möts av en overklig utsikt över den norska bergskedjan blandad med gröna betesmarker och en slingrande flod. Det ser helt enkelt ut som en tavla. Vi gjorde vandringen sent på säsongen men ändå fanns lite snö kvar.

Vandringen fortsätter på eggen och här börjar min höjdrädsla (som jag inte visste att jag hade) visa sig. Det är smalt och nära till kanten som leder till ett flera hundra meter stup. Vid en passage måste vi klättra och hänga i en kedja som är fastsatt i berget. Här kan jag erkänna att gråten är nära och jag stirrar rakt ner i marken för att inte se stupen bredvid mig. Väl högst upp på eggen slås jag av en ännu mer fantastisk utsikt och jag har glömt bort min skräck jag hade för 5 minuter sedan.

Nu är det dax för lunch och att njuta av den fantastiska utsikten. Vi hade med oss smörgåsar, hallonkräm, lite blanade nötter, var sin cliffbar, riskakor och såklart vatten. Matsäcken var perfekt enligt min mening.

 

Efter lunch, och med nya krafter, börjar vandringen neråt. Till en början går det relativt försiktigt nedåt för att i slutet komma till en trappa med så många trappsteg att jag inte kan komma ihåg räkningen. Vi gick från cirka 1200 m.o.h till havsnivå på, var jag tror var, cirka 3 km. Ungefär halvvägs ned finns en utsiktsplats i form av en glasbro man kan gå ut på för att ta fina bilder. Det var mycket folk här då denna plats kan nås utan att gå hela vandringen. Sista delen är en riktigt brant backe i skogen där mina knän sa stopp. Jag höll i träden, gick baklänges.. ja allt för att knäna inte skulle göra ont. Nästa gång ska jag absolut ta med mig stavar. Jag tog tyvärr inga bilder på denna passage då jag hade fullt fokus på att se vart jag placerade mina fötter. Väl nere vid havsnivån är det cirka 1 km till parkeringen och jag har aldrig varit så glad över plan mark. Det otroliga i historien är att mina knän slutar göra ont så fort vi når plan mark. Vid bilen är vi mycket nöjda med dagen och kör till campingen för att anlända runt klockan 17:00. Där vi lagar oss en rejäl pasta-pesto middag med obligatorisk AW (after walk) - öl.

 

BOENDE: Jag rekommenderar att bo på någon utav ortens, Åndalsnes, campingar. Vi hyrde en stuga på Åndalsnes camping och motell vilket var perfekt för oss. Fanns ett litet kök där vi kunde laga mat och duscha mot en peng. Det går att promenera till busshållplatsen men vi tog bilen för att slippa gå de där extra 3 km. (Vi sparade våra krafter till vandringen).

 

MAT: Som jag skrev tidigare tog vi med oss smörgåsar, hallonkräm, lite blanade nötter, var sin cliffbar, riskakor och såklart vatten. Smörgåsar med makrill i tomatsås till lunch, hallonkräm för att få något sött, cliffbar för att ta ett mellanmål innan lunch, riskakor och nötter för att snacksa på när vi behövde extra energi.

 

Vi köpte all mat till resan i Sverige då priset är mycket dyrare i Norge. Det fungerar bra då vi hade bil samt köpte mat som inte krävde att vara kylt, så som, makrill i tomatsås, mjukost på tub, havregryn till gröt, jordgubbssylt på tub, bröd, kräm, frukt, riskakor, pasta, pesto, oliver, soltorkade tomater etc. Det finns säkert massa mer idéer. Men det viktigaste var vår stora godispåse som åkte fram på kvällen efter dagens aktiviteter.

 

Trots höjdrädsla och onda knän så var vandringen helt fantastiskt! Man hade hela tiden en otrolig usikt åt alla håll. Ena hållet den vackra floden som slingrade sig och åt andra hållet en lång bergskedja med snöklädda toppar. Leden var väl utmärkt och ingen risk för att gå fel. Om du har svårt för höjder så är det en utmaning. Tyvärr såg jag personer som mer eller mindre fick panik där man fick hänga i en kedja nära kanten. MEN, se det som en chans att övervinna din rädsla, personen klarade det och tog sig hela vägen till mål. Jag såg även små barn, cirka 6-7 år, som gick vandringen. Jag själv hade varit superorolig då säkerhetsstaket eller liknande var obefintligt. Men dessa barn var säkert mer vana vid liknande vandringar än vad jag är.

 

1. Boka busstransport till start.

2. Ta med tillräckligt mycket vatten. Jag hade två normalstora flaskor och det var på gränsen att det räckte en varm dag.

3. Ta med stavar om du har problem med knäna.

4. Tveka inte att göra vandringen trots att du har höjdrädsla, titta ner i marken vid de värsta passagerna, det hjälper gott.